Första tenten

Hej hopp!

Hade min första tent i kursen i idrottsvetenskap idag... Jag var lite nervös eftersom jag inte alls visste hur tenten skulle se ut. Tenterna delades ut och jag började genast svara på frågorna och använde flitigt mitt lexikon som jag hade med mej som hjälp. Efter en kvart tittade jag upp och runt mej och upptäckte att alla satt och bläddrade i boken och i sina anteckningar! VA???!!! Ooooops, I did it again. Jag hade alltså inte förstått att man fick använda litteraturen och anteckningarna! Som TUUUUUR var hade jag anteckningarna med mej så att jag kunde fiska upp dem ur väskan. Men tänk om jag inte skulle ha råkat ha med dem! Jag fattar inte att jag inte upptäckte att alla hade böckerna framme redan innan vi började skriva, måste ha varit djupt koncentread... :) Jag tyckte att tenten verkade ganska lätt, i alla fall borde den ha varit det för de andra eftersom vi fick använda anteckningrna. Sen vet jag inte hur jag klarar mej, 50 % rätt ska man ha för godkännt... Måste jag väl klara! Jag har inte haft någon tent där man fått ha med sig litteraturen och anteckningarna sedan jag gick i Silveria, då fick vi en gång ha framme anteckningarna under ett prov för att det var några som började klaga på att provet var för svårt...

I lördags var vi på marknad och köpte fukt och grönsaker. Muuuums, vad de var goda i jämförelse med de man köper i affären. Måste gå dit på lördag också.

På kvällen åt jag middag med mina engelska och amerikanska vänner Connie, Jessie, Laura och Lucy... ni kan ju gissa vilket språk vi pratar... hehe. Sedan åkte vi in till stan och det var faktiskt ganska mycket folk i Sherbrookes lilla centrum.



Jag är facinerad av hur fransktalande studenter från tre världsdelar samlas här; kanadensarna, fransmännen (+ belgare) och så de från de fransktalande länderna i Afrika. Alla har de språket gemensamt. Försöker spänna öronen för att höra skillnaderna i deras språk. Det är svårt för mej att höra, men säkert är i alla fall att det är quebecfranskan som skiljer sig mest och låter roligt gör den också!


Jessica

Karate Kid

Salut!

Alltså hur länge kan en människa fundera bara över en sådan sak om man ska börja på en kurs eller inte. Jag hade bestämt mej för att börja träna på någon kvällskurs. Jag vet inte hur många gånger jag bläddrat igenom häftet med alla kurser för att hitta något lämpligt. Ett tag var jag inne på hip hop, men nää... det är nog inte riktigt min dansstil. Salsakursen var full, likaså kickboxningen. Flera kurser krockade med min kvällskurs i franska på onsdagar. Det som till sist tilltalade mej mest var karate. Men då velade jag så klart tusen gånger fram och tillbaka om jag verkligen skulle tycka om det (kursen är inte gratis, så det är inte bara att hoppa av sen) eller om jag alls skulle hänga med vad ledaren säger. Men så till sist pallrade jag mej iväg och skrev in mej två timmar innan kursen skulle börja.

Strax innan kursen började löste jag ut en karatekostym, som man får låna gratis om man är nybörjare. När jag drog på mej dräkten började jag känna mej cool och tänka att det här nog inte var en så dum idé. Sen sökte jag mej till karatesalen. Vi var ca 10 st med vitt bälte och sen fanns det också flera med andra färger på bältena. Jag förstod inte mycket av vad ledaren sa. Vår Mr. Miyagi var väldigt pratsam och pratade och pratade och jag hängde inte alls med. Men sen när vi började öva lite slag och sparkar så kände jag mej som hemma. Efter att ha tittat på Daniel LaRussos teknik i Karate Kid varje gång jag var hemma från skolan när jag var sjuk i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet + några gånger till så kände jag mej väldigt hemma i rörelserna. :) Ända tills alla helt plötsligt började ropa någonting för då blev jag lite skarj och inte hörde jag vad de ropade heller, så jag rörde bara lite försiktigt på munnen och försökte se cool ut. Sen gick det bra tills Mr. Miyagi sa att vi skulle göra armhävningar på knogarna, det gjorde oooont och inga flickarmhävningar med knäna i golvet var tilllåtna... Sist och slutligen är jag nöjd med mitt val även om vi inte gjorde så mycket första kvällen utan mest lyssnade, jag tror det börjar hända mera sen. Nästa träning är imorgonkväll.


Jag försår mig inte riktigt på vädret här. I slutet av förra veckan var det kallt och regnigt och jag var säker på att hösten är här och började oroa mej för att jag har med alldeles för lite varma kläder. Men så den här veckan har det varit shortsväder igen och idag har jag legat ute på gräsmattan och studerat. Fast mitt rum är kallt, golvet och väggarna känns som isblock, men jag hittade ett par ultramjuka och varma tofflor på köpcentret! Så nu är fötterna varma i alla fall!

Stefan åkte hem igår. Det var lite tråkigt. Jag har ju liksom blivit van att han ska vara här.

Nu ska jag iväg på föreläsning. Jag har första tenten nästa vecka - hujedamej.

Tjingtjing

Jessica

Quebec city och whale watching

Okeeeej! Jag erkänner: jag är en mästare på att sova. Oberoende om jag åker buss, tåg eller flyg, ligger i en park eller sover i ett rum med okända människor på ett hostel så somnar jag så fort jag stänger ögonen. I lördags tog vi bussen till Quebec city. Jag sov under hela den 3 h långa resan, inget vidare trevligt ressällskap... men det är onekligen ett bra sätt att fördriva tiden.

Vi bestämde oss att göra en tripp till Quebec city innan Stefan åker hem. Vi anlände till Quebec city lördag förmiddag och jag blev genast alldeles förtjust i staden. Quebec city har ca 600 000 invånare och är en liten och mysig stad. Gamla byggnader är bevarade från länge tillbaka och staden ser väldigt fransk ut. Allting låg på gångavstånd så det var jättelätt att promenera runt. Jag blev så imponerad, så jag tror att när jag blir stor så ska jag nog bo i Quebec city... Nååå, kanske inte. Men i alla fall ska jag driva ett hostel när jag blir stor. Vårt hostel i Quebec city var väldigt trevligt; snyggt och rent och bra frukost. Och så tänkte jag att om man har ett hostel så träffar man alla möjliga trevliga människor med olika nationaliteter. I anslutning till hostellet skall det natrurligtvis finnas en garnaffär.

Well, i alla fall var det jättefint att vandra omkring i centrum och titta på alla gamla byggnader. 1985 blev gamla stan i Quebec upptagen på UNESCO:S världsarvslista.

På söndag hade vi bokat en tur för whale watching i Teadoussac. Kl. 8.30 hätmade en buss upp oss och vi körde iväg till St. Lawrencefloden. Vi fick först fina kostymer, som ni ser på bilden, vilka vi skulle ha på oss under båtfärden. Stefan fick en jacka i storlek L och den jacka som jag fick var storlek XL!! Alltså jag fattar inte! Det måste nog ha blivit för många marmeladsmörgåsar och glass de senaste veckorna om jag ser så bred ut... Sen satte vi oss i båten, en zodiac, som skulle ta oss ut på fjorden. När vi kört ut en bit så stannade båten och det var bara att sitta och invänta valarna. Vi behövde inte vänta länge innan de dök upp.













Det var verkligen häftigt att se de stora djuren på så nära håll. Det var sillvalar vi såg och de kan bli mellan 18-27 m långa och kan väga mellan 40 och 50 ton. Man ska komma ihåg att den del av valen som syns ovanför vattenytan bara är en liten del av hela valen. Vi var ute på vattnet tre timmar och det blev väldigt kallt om händer och fötter, men det var värt det.



(Ljudeffekterna på videon kommer inte från mej utan är franska flickor, som blev alldeles överförtjusta så fort något visade sig över vattenytan...)

På måndagen tittade vi igen på Quebec city. På kvällen rullade vi hem till Sherbrooke igen.

I bakgrunden syns den gamla stadsmuren.

I Sherbrooke är det ganska lungt. Jag har endast två kurser i september, men i okober börjar franskakurserna, som är intensivkurser så då blir det definitivt mer att göra. Ikväll var det en pizza- och infokväll för alla 37 som bor i min korridor. Hälften av korridoren är från Quebec och andra hälften utbytesstudenter från Frankrike. Vilket betyder att jag inte förstår någonting av vad ena hälften av människorna i korridoren säger och endast lite av vad andra hälften säger.... Nåja, jag överdriver lite. :)

Das war alles für dieses mal.

Hasta la vista
Jessica

Je ne crompends pas...

Salut!

Nu har mina kurser börjat och det har gått bättre och sämre. Den första kursen i måndags förstod jag inte så mycket av. Dessutom var den väldigt inriktad mot hälsa, så den bestämde jag ganska tidigt att jag skulle skippa. Nästa dag var det dags för en Pilateskurs, den var ganska bra, för föreläsaren pratade väldigt långsamt och tydligt. Sen fortsatte jag med friidrott, den föreläsaren pratade vääldigt snabbt och lågt, så där hängde jag nog endast med tack vare att jag redan kan så mycket friidrott. Igår onsdag hade jag en kurs som handlade om adminstration och idrott. Den trodde jag skulle vara helt omöjlig, men tyckte faktiskt jag förstod en hel del. Två kurser har inte börjat ännu. Men jag kommer antagligen göra så att jag tar bort några av idrottsvetenskapskurserna och tar några franskakurser i stället, både för att några kurser är för svåra och för att nästan alla franskakurser går dagtid och då krockar de med mina övriga kurser och jag tycker att jag måste ta några franskakurser för att komma in i språket ordentligt.

Den franska de pratar här är väldigt knepig. Den är väldigt influerad av engelskan. Det är som om de skulle prata franska på engelska... ibland har jag gått förbi en grupp människor och trott att de har pratat engelska, men när jag lyssnat nogrannare så har jag upptäckt att det nog var franska i alla fall. Det har nog blivit väldigt många "Je ne comprends pas" ("Jag förstår inte") de senaste dagarna. Men det är väl bara att kämpa på. :)

I måndags var det välkomstfest för utbytesstudenterna och över 90 % av alla utbytesstudenter är från Frankrike, resten är från Schweiz, Belgien och fransktalande delar i Afrika. Några tyskar och spanjorer vet jag att det finns här och några från USA och Japan, men inte en enda från de nordiska länderna har jag stött på ännu...

Sherbrooke


Au revoir
Jessica

Sherbrooke

Salut!

Nu är jag installerad på campus på Université de Sherbrooke. Vi anlände hit i torsdags och jag var väldigt nervös när jag skulle hämta ut nyckeln, för det första i fall att jag typ fattat någonting fel och jag inte skulle ha något rum alls reserverat och så var jag förstås nervös för språket. Jag kämpade ju väldigt mycket i våras för att få in min ansökan och det var mycket om och men med mitt intyg över mina franskakunskaper. Då var jag ju helt säker på att jag ville åka hit och tyckte det var en alldeles lysande idé, men i torsdags, när jag försökte kommunicera med människorna här på min knaggliga franska, tyckte jag inte alls längre att det var någon så bra idé och fattade inte hur jag kunnat komma på något så urbota dumt att åka och studera på franska. :)

Mitt rum är 8,4 kvadratmeter stort och har en säng, kylskåp, skrivbord, stol, lavoar och garderob. Gardinstången var sönder, handfatet stockat och två lampor sönder, men annars var det helt okej :) Rummet ligger i en korridor med ca 30 andra rum. Kök, WC och dusch delar jag alltså med 3o st andra. Köket verkar väldigt oanvänt, antagligen äter de flesta på campus och på sitt rum.

Mitt rum på
inflyttnings-
dagen





I torsdags och fredags lyckades jag hämta ut nyckeln till rummet, köpa en nätverksladd till datorn, hämta ut ett busskort, anmäla mej vid internationella enheten, registrera mig på fakulteten och ändra några kurser som kolliderade. Nästan allt på franska! :) Om de kunde bra engelska i Montréal så är det nog motsatsen här, deras engelska är ingen höjdare, inte ens hon som tog emot oss utbytesstudenter på internationella enheten var särskilt bra på engelska. Men det är väl bra, då är jag tvingad att prata franska.

Jag har ännu inte fått någon riktig uppfattning om själva staden. Campus ligger en bit utanför centrum och man måste ta bussen in till stan. Det har varit jättevarmt och fuktigt väder. Med sådan här luftfuktighet kan jag förstå att det blir kallt här på vintern. Idag försökte vi kolla in centrum, men jag har nu också blivit förkyld, så det var alltför jobbigt att vara utomhus i värmen (32 grader) och i så fuktig luft så vi tog bussen till ett stort (luftkonditionerat) köpcentrum i stället.

Jag har ännu inte lärt känna några människor här. Det är ganska tomt här ännu och de andra utbytesstudenterna har anlänt på andra dagar än mej. Men på måndagkväll är det någon välkomstfest för utbytesstudenter så då om inte förr ska jag väl lära känna några människor.

På måndag börjar jag också med min första kurs kl. 8.30: "Initation à la perscription en conditionnement physique". Wish me good luck och jag önskar att jag ens förstår någonting pyttelitet!

Kuulemiin
Jeskopesko

Montréal

Tre dagar i Montréal har flygit iväg. Jag har gjort mitt bästa för att träna på franskan, men så gott som vid varje försök så byter de över till engelska. En gång, när vi beställde mat, klarade vi oss ganska långt, tills servitrisen frågade något om förrätten och vi båda två nickade och såg glada ut och svarade"Oui!". Vi trodde hon sa att det är tomatsoppa till förrätt. Sedan sa hon på engelska "Do you want soupe or tomato juice as starter?" Äsch då. Det är nog sant som många har sagt, att jag kommer att lära mej mer franska i Sherbrooke än om jag skulle ha studerat här i Montréal, eftersom alla kan så bra engelska här.

Stefan har varit förkyld under vår vistelse här i Montréal, så sightseeingen har blivit lite lidande. En del av staden har vi i alla fall hunnit se. En kväll var vi på en "sound och light show" i en kyrka som heter La Basilique Notre-Dame. Vi tyckte det var väldigt amerikanskt att ha en sådan show i en kyrka. Men kyrkan var jättefin intui, den finaste jag sett hittills.

Altaret i La Basalique Notre-Dame

På tisdagen gjorde vi en guidad tur i Olympiastadion från OS 1976. Vi var också uppe i Olympiatornet, som är världens högsta sneda torn - 160 m högt. Guiden sa att friidrott inte var så populärt i Montréal... Quebec... Kanada... på 80-talet, så då tog de bort friidrottsbanan från Olympiastadion. Suck, vad är det för land jag kommit till... ;) Så stadion såg väldigt tom och grå ut.

Inne i Olympiastadion: Sur Jessica vid upptäckten att friidrottsbanorna tagits bort.

Jag framför Olympiastadion

Imorgon checkar vi ut och tar bussen till Sherbrooke. Då börjar allvaret. Jag har sett mitt schema, det verkar ganska intensivt. Jag kan inte riktigt bestämma mej vilket lag på universitetet jag ska träna med - rugby, golf eller terränglöpning... Vad tycker ni? :)

Tschüss
Jessica

Toronto

Nu har jag varit i Canada i fem dagar. Jag landade i Toronto i onsdags utan problem. Lite knepigt att släpa på allt bagage. Märkligt är att när jag tidigare åkt iväg på tre veckors träningsläger till varmare länder så brukar mitt bagage väga runt 24 kg. Nu när jag har åkt iväg för fyra månader till ett land som är kännt för att vara kallt på vintern så hade jag endast 22 kg... måste nog ha glömt en hel del hemma...

Stefan anlände till Toronto samtidigt. Han ska vara med i fyra veckor för att hålla reda på mej i de stora städerna. Vårt hostel i Toronto var mycket trevlig och hade hela 22 våningar. På kvällen när vi anlände var vi mycket trötta och hungriga och vi hittade en pizzeria i närheten av vårt hotell. Vi tänkte att varsin pizza av storlek "medium" blir passligt så sent på kvällen. Vad vi inte kom ihåg är att nordamerikanska portioner inte riktigt är av samma storlek som vi är vana med. Mediumpizzan visade sig vara väldigt stor och vi åt i flera dagar innan vi fick slut på den :)

Nästa dag promenerade vi runt i staden. Vi kollade in downtown och tog en tur upp i CN-tornet, som är världens högsta TV-torn. Utsikten över staden därifrån var otrolig. Vi tog också en tur med färjan ut till ön som ligger alldeles utanför Toronto. Båtturen räckte endast 10 minuter och ön var jättefin och väldigt lugn jämfört med fastlandet som vi just hade lämnat.

Jag i CN-tornet

Följande dag hade vi bokat in oss på en tur till Niagara fallen. Vi blev lite överraskade när en
liten bil hämtade upp oss. Vi, i alla fall jag, hade väntat oss en stor buss. Chauffören var en mycket energisk och pratsam kanadensiska som kallades Jojo. Vi var totalt 10 resenärer med på turen. På vägen till Niagara fallen, som tog 1,5 h, intervjuade hon oss alla om vem vi var och berättade sedan mycket om Niagara fallen och allt möjligt annat kanadenskiskt. Oj, vad hon kunde prata. Väl framme hade vi 4 h på oss att titta runt vid vattenfallen. Det bästa var väl när vi åkte med en båt ut till de 57 meter höga vattenfallen, det var rätt så mäktigt. På vägen tillbaka stannade vi en timme vid en trevlig liten stad, som hette Niagara on the Lake. Vi gjorde även ett stopp för vinprovning vid en lokal vingård.

Sista dagen i Toronto tillbringade vi igen i stan. Vi köpte adapter, ny mobilladdare och kontantkort till mobilen åt mej, så nu funkar alla mina elektriska prylar här. Vi gick även en sväng ner till China town, vilket var en upplevelse för mej, som aldrig sett något liknande tidigare. Så nu har jag funderat på kineser i två dagar...

Toronto på natten, utsikt från taket på vårt hostel

Jag har varit otroligt trött de första dagarna. När klockan blivit åtta på kvällen har jag haft otroliga problem att hålla ögonen öppna. Nu den fjärde dagen börjar det kännas som jag vant mej.

Idag söndag har vi rest vidare till Montéal. Vi tog tåget från Toronto, vilket visade sig vara en väldigt lång historia. Med boarding, förseningar och bagageuthämtning tog den 545 km långa resan 8 timmar. Det märktes att tåg inte är det populäraste färdmedlet här. Nu har vi just kommit fram till vårt hostel och jag fick börja med att öva min franska när vi skulle checka in. Det gick ganska bra, jag tror jag fattade det mesta. Annars lär vi väl märka imorgon när vi går ner på frukost; om vi inte får någon frukost, så har jag fattat tiderna fel :) Människorna här kan nog jättebra engelska, men det är på tiden att jag börjar öva min franska om jag ska klara av att studera på franska om en vecka...

På torsdag åker vi från Montréal och vidare till Sherbrooke där jag alltså ska studera fram till slutet av december.

Tjingtjing från Montréal!










Sushi - mums!