Första tenten

Hej hopp!

Hade min första tent i kursen i idrottsvetenskap idag... Jag var lite nervös eftersom jag inte alls visste hur tenten skulle se ut. Tenterna delades ut och jag började genast svara på frågorna och använde flitigt mitt lexikon som jag hade med mej som hjälp. Efter en kvart tittade jag upp och runt mej och upptäckte att alla satt och bläddrade i boken och i sina anteckningar! VA???!!! Ooooops, I did it again. Jag hade alltså inte förstått att man fick använda litteraturen och anteckningarna! Som TUUUUUR var hade jag anteckningarna med mej så att jag kunde fiska upp dem ur väskan. Men tänk om jag inte skulle ha råkat ha med dem! Jag fattar inte att jag inte upptäckte att alla hade böckerna framme redan innan vi började skriva, måste ha varit djupt koncentread... :) Jag tyckte att tenten verkade ganska lätt, i alla fall borde den ha varit det för de andra eftersom vi fick använda anteckningrna. Sen vet jag inte hur jag klarar mej, 50 % rätt ska man ha för godkännt... Måste jag väl klara! Jag har inte haft någon tent där man fått ha med sig litteraturen och anteckningarna sedan jag gick i Silveria, då fick vi en gång ha framme anteckningarna under ett prov för att det var några som började klaga på att provet var för svårt...

I lördags var vi på marknad och köpte fukt och grönsaker. Muuuums, vad de var goda i jämförelse med de man köper i affären. Måste gå dit på lördag också.

På kvällen åt jag middag med mina engelska och amerikanska vänner Connie, Jessie, Laura och Lucy... ni kan ju gissa vilket språk vi pratar... hehe. Sedan åkte vi in till stan och det var faktiskt ganska mycket folk i Sherbrookes lilla centrum.



Jag är facinerad av hur fransktalande studenter från tre världsdelar samlas här; kanadensarna, fransmännen (+ belgare) och så de från de fransktalande länderna i Afrika. Alla har de språket gemensamt. Försöker spänna öronen för att höra skillnaderna i deras språk. Det är svårt för mej att höra, men säkert är i alla fall att det är quebecfranskan som skiljer sig mest och låter roligt gör den också!


Jessica

Karate Kid

Salut!

Alltså hur länge kan en människa fundera bara över en sådan sak om man ska börja på en kurs eller inte. Jag hade bestämt mej för att börja träna på någon kvällskurs. Jag vet inte hur många gånger jag bläddrat igenom häftet med alla kurser för att hitta något lämpligt. Ett tag var jag inne på hip hop, men nää... det är nog inte riktigt min dansstil. Salsakursen var full, likaså kickboxningen. Flera kurser krockade med min kvällskurs i franska på onsdagar. Det som till sist tilltalade mej mest var karate. Men då velade jag så klart tusen gånger fram och tillbaka om jag verkligen skulle tycka om det (kursen är inte gratis, så det är inte bara att hoppa av sen) eller om jag alls skulle hänga med vad ledaren säger. Men så till sist pallrade jag mej iväg och skrev in mej två timmar innan kursen skulle börja.

Strax innan kursen började löste jag ut en karatekostym, som man får låna gratis om man är nybörjare. När jag drog på mej dräkten började jag känna mej cool och tänka att det här nog inte var en så dum idé. Sen sökte jag mej till karatesalen. Vi var ca 10 st med vitt bälte och sen fanns det också flera med andra färger på bältena. Jag förstod inte mycket av vad ledaren sa. Vår Mr. Miyagi var väldigt pratsam och pratade och pratade och jag hängde inte alls med. Men sen när vi började öva lite slag och sparkar så kände jag mej som hemma. Efter att ha tittat på Daniel LaRussos teknik i Karate Kid varje gång jag var hemma från skolan när jag var sjuk i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet + några gånger till så kände jag mej väldigt hemma i rörelserna. :) Ända tills alla helt plötsligt började ropa någonting för då blev jag lite skarj och inte hörde jag vad de ropade heller, så jag rörde bara lite försiktigt på munnen och försökte se cool ut. Sen gick det bra tills Mr. Miyagi sa att vi skulle göra armhävningar på knogarna, det gjorde oooont och inga flickarmhävningar med knäna i golvet var tilllåtna... Sist och slutligen är jag nöjd med mitt val även om vi inte gjorde så mycket första kvällen utan mest lyssnade, jag tror det börjar hända mera sen. Nästa träning är imorgonkväll.


Jag försår mig inte riktigt på vädret här. I slutet av förra veckan var det kallt och regnigt och jag var säker på att hösten är här och började oroa mej för att jag har med alldeles för lite varma kläder. Men så den här veckan har det varit shortsväder igen och idag har jag legat ute på gräsmattan och studerat. Fast mitt rum är kallt, golvet och väggarna känns som isblock, men jag hittade ett par ultramjuka och varma tofflor på köpcentret! Så nu är fötterna varma i alla fall!

Stefan åkte hem igår. Det var lite tråkigt. Jag har ju liksom blivit van att han ska vara här.

Nu ska jag iväg på föreläsning. Jag har första tenten nästa vecka - hujedamej.

Tjingtjing

Jessica

Quebec city och whale watching

Okeeeej! Jag erkänner: jag är en mästare på att sova. Oberoende om jag åker buss, tåg eller flyg, ligger i en park eller sover i ett rum med okända människor på ett hostel så somnar jag så fort jag stänger ögonen. I lördags tog vi bussen till Quebec city. Jag sov under hela den 3 h långa resan, inget vidare trevligt ressällskap... men det är onekligen ett bra sätt att fördriva tiden.

Vi bestämde oss att göra en tripp till Quebec city innan Stefan åker hem. Vi anlände till Quebec city lördag förmiddag och jag blev genast alldeles förtjust i staden. Quebec city har ca 600 000 invånare och är en liten och mysig stad. Gamla byggnader är bevarade från länge tillbaka och staden ser väldigt fransk ut. Allting låg på gångavstånd så det var jättelätt att promenera runt. Jag blev så imponerad, så jag tror att när jag blir stor så ska jag nog bo i Quebec city... Nååå, kanske inte. Men i alla fall ska jag driva ett hostel när jag blir stor. Vårt hostel i Quebec city var väldigt trevligt; snyggt och rent och bra frukost. Och så tänkte jag att om man har ett hostel så träffar man alla möjliga trevliga människor med olika nationaliteter. I anslutning till hostellet skall det natrurligtvis finnas en garnaffär.

Well, i alla fall var det jättefint att vandra omkring i centrum och titta på alla gamla byggnader. 1985 blev gamla stan i Quebec upptagen på UNESCO:S världsarvslista.

På söndag hade vi bokat en tur för whale watching i Teadoussac. Kl. 8.30 hätmade en buss upp oss och vi körde iväg till St. Lawrencefloden. Vi fick först fina kostymer, som ni ser på bilden, vilka vi skulle ha på oss under båtfärden. Stefan fick en jacka i storlek L och den jacka som jag fick var storlek XL!! Alltså jag fattar inte! Det måste nog ha blivit för många marmeladsmörgåsar och glass de senaste veckorna om jag ser så bred ut... Sen satte vi oss i båten, en zodiac, som skulle ta oss ut på fjorden. När vi kört ut en bit så stannade båten och det var bara att sitta och invänta valarna. Vi behövde inte vänta länge innan de dök upp.













Det var verkligen häftigt att se de stora djuren på så nära håll. Det var sillvalar vi såg och de kan bli mellan 18-27 m långa och kan väga mellan 40 och 50 ton. Man ska komma ihåg att den del av valen som syns ovanför vattenytan bara är en liten del av hela valen. Vi var ute på vattnet tre timmar och det blev väldigt kallt om händer och fötter, men det var värt det.



(Ljudeffekterna på videon kommer inte från mej utan är franska flickor, som blev alldeles överförtjusta så fort något visade sig över vattenytan...)

På måndagen tittade vi igen på Quebec city. På kvällen rullade vi hem till Sherbrooke igen.

I bakgrunden syns den gamla stadsmuren.

I Sherbrooke är det ganska lungt. Jag har endast två kurser i september, men i okober börjar franskakurserna, som är intensivkurser så då blir det definitivt mer att göra. Ikväll var det en pizza- och infokväll för alla 37 som bor i min korridor. Hälften av korridoren är från Quebec och andra hälften utbytesstudenter från Frankrike. Vilket betyder att jag inte förstår någonting av vad ena hälften av människorna i korridoren säger och endast lite av vad andra hälften säger.... Nåja, jag överdriver lite. :)

Das war alles für dieses mal.

Hasta la vista
Jessica